Hösten!

Jag har ångest. Idag har varit en vanlig, fattig dag i den teoretiska elektroteknikens tecken. Jag har åkt tåg och buss. Jag gillar för övrigt att åka buss, det gör att jag slipper tunnelbanan. Bussen är varm och mysig. Man svischar förbi allt. Filadelfiakyrkan och den kvarvarande biten av Rörstrands slott. Invandraren som säljer grönsaker vid birkagrillen. Han ser alltid ut att frysa. Korsar St. Eriksgatan med Record Hunter i periferin. Förbi Vasaparken och alla skolungdomar som tycks vara tvingade att gympa utomhus. Odenplan med Gustav Vasas kyrka, Statsbiblioteket, Roslagsgatan och sist Valhallavägen där jag ska av. Idag glömde jag trycka på knappen. Bussen åkte vidare till Östra Station. Jag gav fan i att gå av. Åkte hela vägen till Radiohuset. Sedan tog jag en buss tillbaka. Det är inte den gråa vardagen som är källan till min ångest.

På väg hem gick jag förbi samma dagis som jag alltid går förbi. En man gick strax bakom mig, 35år, välbygg och potentiell småbarnsförälder. Lite sprida tjejskrik hördes från skogsdungen vid dagiset. Vi stannade båda upp. Han var kanske 40 meter bakom mig. Skriken var stokastiska och svåra att tolka. Han tog några steg framåt och kikade. Efter kanske 3-4 minuter fortsatte han gå. Jag följde hans exempel. Skriken fortsatte lite sporadiskt. Dock inga skrik på hjälp eller så. Det lät som om de var mer än två personer, lite spridda röster. Omöjligt att avgöra om det var någon i nöd. Vi borde givetvis tagit en titt. Det ger mig ångest. Jag lät honom ta beslutet. Civilkurage nolla.

För övrigt mår jag rätt bra. Har inte druckit öl på två veckor. Borde göra det snart. Det är trist att inte göra något. Med ölen följer det sociala. Min ursäkt är tentaperioden. Den flyter på bra, även om det är som ett svart hål just nu. Ljuset kommer på fredag. Läser På Drift igen. Har kommit till en bit där Sal är trött på allt kringflackande. Han vill hitta en tjej, gifta sig. Ge själen ro. Bygga något konstant. Ungefär så känner jag. Och jag reser inte ens omkring. Det handlar kanske mest om att man går i samma mönster. Please don't talk to me, I fall in love so easily. Jag skulle kunna fria till vem som helst nu. Det här är förstås bara höstsöndagskvällstankar. Ta det i beaktning!

Adjö!