Hej!
Inte mycket under solen. Två saker.
1. Stolthet
Man kämpar och sliter för någon sorts stolthet, för att inte vara en förlorare. Stoltheten grundar sig i ofta rädsla. Det ironiska är att medans man blint kämpar blir man den största förloraren. Även om man inte ser det själv. Det där jävla stoltheten är ett stort luftslott som man lika gärna kan svälja på en gång.
2. Eriksson
Lång historia kort: Missade mitt tåg, kom en halvtimme senare, 22.30, till Jakobsbergs station. Stod kvar på perrongen och lästa klart kapitlet i boken. Traskar mot en tom vänthall och möter Eriksson! Eriksson är en gammal, gammal vän. Har inte sett honom på säkert tre år. Han spelade i J-laget i TAIF samtidigt som mig nån säsong för evigheter sedan. Vi har genomlidit många bussresor ihop. Han hade en bajsbrun SAAB v4, en 76 tror jag det var. Den var helt matt, lacken var borta. Rattväxel, chok och ett fantastiskt motorljud. Skattebefriad. Min favoritbil. Kanske för att morfar hade en sån, en vinröd. Nåja, nu är jag off topic. Det visade sig att Eriksson pluggar till idrottskonsult och precis hade haft ett fyspass med Järfällas damlag i innebandy. Poängen är, om det nu finns någon, att världen på riktigt är liten. Vad är oddsen att möta Eriksson på Jakans station 22.30 en onsdagskväll? Skitsamma, jag blev glad iaf.
Chipp!
onsdag 29 oktober 2008
söndag 26 oktober 2008
Hösten!
Jag har ångest. Idag har varit en vanlig, fattig dag i den teoretiska elektroteknikens tecken. Jag har åkt tåg och buss. Jag gillar för övrigt att åka buss, det gör att jag slipper tunnelbanan. Bussen är varm och mysig. Man svischar förbi allt. Filadelfiakyrkan och den kvarvarande biten av Rörstrands slott. Invandraren som säljer grönsaker vid birkagrillen. Han ser alltid ut att frysa. Korsar St. Eriksgatan med Record Hunter i periferin. Förbi Vasaparken och alla skolungdomar som tycks vara tvingade att gympa utomhus. Odenplan med Gustav Vasas kyrka, Statsbiblioteket, Roslagsgatan och sist Valhallavägen där jag ska av. Idag glömde jag trycka på knappen. Bussen åkte vidare till Östra Station. Jag gav fan i att gå av. Åkte hela vägen till Radiohuset. Sedan tog jag en buss tillbaka. Det är inte den gråa vardagen som är källan till min ångest.
På väg hem gick jag förbi samma dagis som jag alltid går förbi. En man gick strax bakom mig, 35år, välbygg och potentiell småbarnsförälder. Lite sprida tjejskrik hördes från skogsdungen vid dagiset. Vi stannade båda upp. Han var kanske 40 meter bakom mig. Skriken var stokastiska och svåra att tolka. Han tog några steg framåt och kikade. Efter kanske 3-4 minuter fortsatte han gå. Jag följde hans exempel. Skriken fortsatte lite sporadiskt. Dock inga skrik på hjälp eller så. Det lät som om de var mer än två personer, lite spridda röster. Omöjligt att avgöra om det var någon i nöd. Vi borde givetvis tagit en titt. Det ger mig ångest. Jag lät honom ta beslutet. Civilkurage nolla.
För övrigt mår jag rätt bra. Har inte druckit öl på två veckor. Borde göra det snart. Det är trist att inte göra något. Med ölen följer det sociala. Min ursäkt är tentaperioden. Den flyter på bra, även om det är som ett svart hål just nu. Ljuset kommer på fredag. Läser På Drift igen. Har kommit till en bit där Sal är trött på allt kringflackande. Han vill hitta en tjej, gifta sig. Ge själen ro. Bygga något konstant. Ungefär så känner jag. Och jag reser inte ens omkring. Det handlar kanske mest om att man går i samma mönster. Please don't talk to me, I fall in love so easily. Jag skulle kunna fria till vem som helst nu. Det här är förstås bara höstsöndagskvällstankar. Ta det i beaktning!
Adjö!
På väg hem gick jag förbi samma dagis som jag alltid går förbi. En man gick strax bakom mig, 35år, välbygg och potentiell småbarnsförälder. Lite sprida tjejskrik hördes från skogsdungen vid dagiset. Vi stannade båda upp. Han var kanske 40 meter bakom mig. Skriken var stokastiska och svåra att tolka. Han tog några steg framåt och kikade. Efter kanske 3-4 minuter fortsatte han gå. Jag följde hans exempel. Skriken fortsatte lite sporadiskt. Dock inga skrik på hjälp eller så. Det lät som om de var mer än två personer, lite spridda röster. Omöjligt att avgöra om det var någon i nöd. Vi borde givetvis tagit en titt. Det ger mig ångest. Jag lät honom ta beslutet. Civilkurage nolla.
För övrigt mår jag rätt bra. Har inte druckit öl på två veckor. Borde göra det snart. Det är trist att inte göra något. Med ölen följer det sociala. Min ursäkt är tentaperioden. Den flyter på bra, även om det är som ett svart hål just nu. Ljuset kommer på fredag. Läser På Drift igen. Har kommit till en bit där Sal är trött på allt kringflackande. Han vill hitta en tjej, gifta sig. Ge själen ro. Bygga något konstant. Ungefär så känner jag. Och jag reser inte ens omkring. Det handlar kanske mest om att man går i samma mönster. Please don't talk to me, I fall in love so easily. Jag skulle kunna fria till vem som helst nu. Det här är förstås bara höstsöndagskvällstankar. Ta det i beaktning!
Adjö!
tisdag 21 oktober 2008
Spotify
Jag måste helt enkelt skriva det; Spotify!
Spotify
Spotify
Nu behöver man aldrig mer vara olaglig. Lyssna låtar på spotify och köpa de skivor som verkar bra. Tack!
Imorgon tenta. Jag känner mig lite studiesliten. Man tröttnar lite. Man umgås konstant, 8 på morgon till 8 på kvällen. Man har kul. Och man tröttnar lite på varandra. Konstigt vore annars. Nåja. Hålla ut till 31 okt. Då är sista tentan!
Skeppohoj!
Spotify
Spotify
Nu behöver man aldrig mer vara olaglig. Lyssna låtar på spotify och köpa de skivor som verkar bra. Tack!
Imorgon tenta. Jag känner mig lite studiesliten. Man tröttnar lite. Man umgås konstant, 8 på morgon till 8 på kvällen. Man har kul. Och man tröttnar lite på varandra. Konstigt vore annars. Nåja. Hålla ut till 31 okt. Då är sista tentan!
Skeppohoj!
söndag 19 oktober 2008
YOo!
Tja!
Kapten seglar i stadig kurs igen. Jag vill påpeka att mitt löfte att aldrig någonsin göra ett studentikost inlägg igen står fast. Usch. Jag skäms nästan när jag läser det.
Igår gick skutan ur kurs en stund. Beror nog mest på TETen. All bög-magnetism fick min kompass att peka fel. Skitsamma, det är sådär ibland. Som Plura skrev, fast i ett helt annat sammanhang, "Det kommer över mig ibland". Man tröttnar och plötsligt står det en i halsen och allting känns bara meningslöst.
Idag har jag inte alls samma känsla som igår. Jag lyssnade på massa låtar som jag alltid kommer tillbaka till, på något sätt. Jag gillar dem. Typ Freddie Wadling - Drömmarna;
Svarta träd i skogen blir soldater i en här
Och gula löv på marken blir skatten som vi stjäl
Och de gråa döda husen blir fängelset vi flyr
Och hela fula världen blir som ny
Om du tar mig med till drömmarnas land
du låter mig följa med på en axel
Om du tar mig med till drömmarnas land
jag kan väl få följa med på din axel
Om allt man inte väljer men ändå tvingas ta
Om stoltheten jag sväljer för att klara varje dag
Och allt som jag ska gömma i mitt hjärta utav glas
Om allt det där ska rymmas går jag av
Så ta mig med till drömmarnas land
jag kan väl få följa med på din axel
Ta mig med till drömmarnas land
så kanske jag kan göra nåt som är vackert
för dig och för mig
för dig och för mig
Det enda som svider är att det är Jocke Berg som har skrivit texten. Men den tilltalar mig. Det är ett vackert sätt att beskriva hur samma trista värld förändras med kärleken. Nu låter det som att jag har hjärtesorg, så är inte fallet. Men en dålig dag ser man bara svarta träd, gula löv och gråa hus. En bra dag blir hela fula världen ny. Jocke Berg sätter fingret på den där känslan, eller kanske företeelsen snarare.
Skeppohoj!
Kapten seglar i stadig kurs igen. Jag vill påpeka att mitt löfte att aldrig någonsin göra ett studentikost inlägg igen står fast. Usch. Jag skäms nästan när jag läser det.
Igår gick skutan ur kurs en stund. Beror nog mest på TETen. All bög-magnetism fick min kompass att peka fel. Skitsamma, det är sådär ibland. Som Plura skrev, fast i ett helt annat sammanhang, "Det kommer över mig ibland". Man tröttnar och plötsligt står det en i halsen och allting känns bara meningslöst.
Idag har jag inte alls samma känsla som igår. Jag lyssnade på massa låtar som jag alltid kommer tillbaka till, på något sätt. Jag gillar dem. Typ Freddie Wadling - Drömmarna;
Svarta träd i skogen blir soldater i en här
Och gula löv på marken blir skatten som vi stjäl
Och de gråa döda husen blir fängelset vi flyr
Och hela fula världen blir som ny
Om du tar mig med till drömmarnas land
du låter mig följa med på en axel
Om du tar mig med till drömmarnas land
jag kan väl få följa med på din axel
Om allt man inte väljer men ändå tvingas ta
Om stoltheten jag sväljer för att klara varje dag
Och allt som jag ska gömma i mitt hjärta utav glas
Om allt det där ska rymmas går jag av
Så ta mig med till drömmarnas land
jag kan väl få följa med på din axel
Ta mig med till drömmarnas land
så kanske jag kan göra nåt som är vackert
för dig och för mig
för dig och för mig
Det enda som svider är att det är Jocke Berg som har skrivit texten. Men den tilltalar mig. Det är ett vackert sätt att beskriva hur samma trista värld förändras med kärleken. Nu låter det som att jag har hjärtesorg, så är inte fallet. Men en dålig dag ser man bara svarta träd, gula löv och gråa hus. En bra dag blir hela fula världen ny. Jocke Berg sätter fingret på den där känslan, eller kanske företeelsen snarare.
Skeppohoj!
måndag 13 oktober 2008
SITK
Tja!
Som bekant har SITK haft ett uppehåll ett tag. Jag vågar inte lova rakt ut, men tror att det kan börja snurra igen snart. Kanske kör in nån låt på p3:s a-lista. Ni lär märka. Hösten kryper in under skinnet och inspirationen börjar flöda igen. Håll utkik, kamrater.
Jag har gjort många intressanta iaktagelser på sistone. De har tyvärr fallit ur mitt huvud, finns för mycket annat där just nu. Framförallt gaussytor och dipoler. Därför ämnar jag införskaffa någon form av skrivblock. Ett litet, tänk bakficka, svart häfte står högst på listan. Tips mottages gärna. I detta block skall jag också skriva poesi. Svidande ärlig och tung poesi. Det kommer göra ont att läsa. Texterna kommer förmodligen leda till någon form tryckt utgåva, givetvis till självkostnadspris. Jag hyser inga ambitioner att skriva för pengar. Jag skriver för konsten. Jag och Dick kommer också släppa en bok inom kort. Givetvis under pseudonymer. Titeln kommer dock att vara "Virtua Tennis 2 och livet", så håll utkik!
Det var väl ungefär det aktuella läget.
/Cap
Som bekant har SITK haft ett uppehåll ett tag. Jag vågar inte lova rakt ut, men tror att det kan börja snurra igen snart. Kanske kör in nån låt på p3:s a-lista. Ni lär märka. Hösten kryper in under skinnet och inspirationen börjar flöda igen. Håll utkik, kamrater.
Jag har gjort många intressanta iaktagelser på sistone. De har tyvärr fallit ur mitt huvud, finns för mycket annat där just nu. Framförallt gaussytor och dipoler. Därför ämnar jag införskaffa någon form av skrivblock. Ett litet, tänk bakficka, svart häfte står högst på listan. Tips mottages gärna. I detta block skall jag också skriva poesi. Svidande ärlig och tung poesi. Det kommer göra ont att läsa. Texterna kommer förmodligen leda till någon form tryckt utgåva, givetvis till självkostnadspris. Jag hyser inga ambitioner att skriva för pengar. Jag skriver för konsten. Jag och Dick kommer också släppa en bok inom kort. Givetvis under pseudonymer. Titeln kommer dock att vara "Virtua Tennis 2 och livet", så håll utkik!
Det var väl ungefär det aktuella läget.
/Cap
torsdag 9 oktober 2008
Ett tag sedan!
Hej!
Jag har blivit väldigt jävla mycket student, så känns det. Jag lever på skolan. Gör galna saker. Roliga upptåg. Trevliga stunder. Massa vänner. KTH är en underbar plats, ändå. På andra universitet här verkar det vara så att man går i skolan 8-4 och sedan drar alla hem. Jag å andra sidan åker aldrig hem. På KTH finns sektionslokaler. Lokaler som varje sektion får disponera gratis. Vår lokal heter tolvan, en mycket anrik plats. Vi på elektro var de första som fick sektionslokal. I tolvan gör vi vad vi vill, bygger om, målar och ändrar. Det är vårt ställe. Vi har flipper, biljard, kök, projektor och massa annat. Vi krigar mot Fysik för tillfället. De målade om vår skylt i deras fula färg. Vi skjuter kanon. Flyttar bilar. Spärrar av borggården med stulet avspärrningsband. Röker cigarr. Dricker whiskey. Kollar på dåliga trucker-filmer. Har kul.
Å andra sidan kan man bli rätt trött på allt ibland. Just nu är jag inte det. Men jag kommer bli.
Eftersom hela inlägget har blivit väldigt studentikost kan jag lika gärna fortsätta. Här kommer texten som Hank skrev till den sista låten under vårt avslutningsspex. Den symboliserar mottagningen bra. Jag valde melodin:
Teknis urgamla sed (Melodi: Hum hum från humlegården)
När solen blänker i klockis
Och nØllan lärt sig om gasque och sed
Då vänder Osquar på kappan
Och låter nØllan va med
För vem har sagt att vi ska styra
över nØllans liv och färd
därför sjunger vi oss yra
nu har nØllan blivit lärd
så släng nØllebrickan i smutsen
och upptäck högskolans värld
Vi sjunger!
nØllan har konverterats
det är så det går ni får vara med
ettan skall integreras i Teknis urgamla led
Och till er som missade fester
och undrar över vad teknis ger
av nØllningen finns bara rester
men festerna blir bara fler
för PR lagar maten
och Osquar han tar ton
så räds ej för spegaten
ni får knappast en miljon
Kom njut av vår gemenskap
för ni tillhör våran sektion
Vi sjunger...
Ordlista:
Teknis - KTH
Klockis - klocktornet vid Elektros borggård, där punsch inmundigas varje fredag-lunch.
nØllan - nyantagen teknolog
Gasque - Sittning, fest med trerätters middag
Osquar - Student av manligt kön på KTH. Kvinnligt kön: Osqulda. (På Chalmers slöjdskola: Emil och Emilia.)
nØllebricka - Legetimation för nyantagna innan de fått passerkort.
PR - Elektros ProgramRåd. De som arrangerar fester
Spegat - Ring som sätts i tofsen på schmecken. En ring för varje år på Teknis
Schmeck - Studentmössa, ej att förväxla med de som används då man går ut gymnasiet. Schmecken är stukad, har tofs och är grå-blå.
Allmänt gäller studentikos stavning http://sv.wikipedia.org/wiki/Studentikos_stavning
Jag lovar och svär att aldrig någonsin göra ett studentikost inlägg igen.
Adjö!
Jag har blivit väldigt jävla mycket student, så känns det. Jag lever på skolan. Gör galna saker. Roliga upptåg. Trevliga stunder. Massa vänner. KTH är en underbar plats, ändå. På andra universitet här verkar det vara så att man går i skolan 8-4 och sedan drar alla hem. Jag å andra sidan åker aldrig hem. På KTH finns sektionslokaler. Lokaler som varje sektion får disponera gratis. Vår lokal heter tolvan, en mycket anrik plats. Vi på elektro var de första som fick sektionslokal. I tolvan gör vi vad vi vill, bygger om, målar och ändrar. Det är vårt ställe. Vi har flipper, biljard, kök, projektor och massa annat. Vi krigar mot Fysik för tillfället. De målade om vår skylt i deras fula färg. Vi skjuter kanon. Flyttar bilar. Spärrar av borggården med stulet avspärrningsband. Röker cigarr. Dricker whiskey. Kollar på dåliga trucker-filmer. Har kul.
Å andra sidan kan man bli rätt trött på allt ibland. Just nu är jag inte det. Men jag kommer bli.
Eftersom hela inlägget har blivit väldigt studentikost kan jag lika gärna fortsätta. Här kommer texten som Hank skrev till den sista låten under vårt avslutningsspex. Den symboliserar mottagningen bra. Jag valde melodin:
Teknis urgamla sed (Melodi: Hum hum från humlegården)
När solen blänker i klockis
Och nØllan lärt sig om gasque och sed
Då vänder Osquar på kappan
Och låter nØllan va med
För vem har sagt att vi ska styra
över nØllans liv och färd
därför sjunger vi oss yra
nu har nØllan blivit lärd
så släng nØllebrickan i smutsen
och upptäck högskolans värld
Vi sjunger!
nØllan har konverterats
det är så det går ni får vara med
ettan skall integreras i Teknis urgamla led
Och till er som missade fester
och undrar över vad teknis ger
av nØllningen finns bara rester
men festerna blir bara fler
för PR lagar maten
och Osquar han tar ton
så räds ej för spegaten
ni får knappast en miljon
Kom njut av vår gemenskap
för ni tillhör våran sektion
Vi sjunger...
Ordlista:
Teknis - KTH
Klockis - klocktornet vid Elektros borggård, där punsch inmundigas varje fredag-lunch.
nØllan - nyantagen teknolog
Gasque - Sittning, fest med trerätters middag
Osquar - Student av manligt kön på KTH. Kvinnligt kön: Osqulda. (På Chalmers slöjdskola: Emil och Emilia.)
nØllebricka - Legetimation för nyantagna innan de fått passerkort.
PR - Elektros ProgramRåd. De som arrangerar fester
Spegat - Ring som sätts i tofsen på schmecken. En ring för varje år på Teknis
Schmeck - Studentmössa, ej att förväxla med de som används då man går ut gymnasiet. Schmecken är stukad, har tofs och är grå-blå.
Allmänt gäller studentikos stavning http://sv.wikipedia.org/wiki/Studentikos_stavning
Jag lovar och svär att aldrig någonsin göra ett studentikost inlägg igen.
Adjö!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
