Välmående.

Hej!
Igår simmade jag, och tränade. Idag simmade jag 30 längder, och jag tränade. Fattar ni va bra. Lägg på lite bastu och sådär så förstår ni att jag mår bra.

Jag är jävligt irriterad på folk med simglasögon. Alltså, Jakob hade en teori angående hjälmbärande i skidbacken. Om man väljer att ha hjälm på sig faller man in under en av följande kategorier: Jävligt dålig eller Asgrym. Vilket innebär att om du väljer att ha hjälm, och inte är Anja Pärson-bra så faller du automatiskt in i kass-kategorin. Samma resonemang går att föra över på simglasögon. Folk med simglasögon måste vara sjukt grymma på att simma, annars faller de in i den dåliga kategorin. Det var ett gäng sådana som simmade. De crawlade runt som om de vore Lars Frölander, men det enda de åstadkom var att skvätta omkring sig som ett hjälplöst barn. Ja va fan, det är likadant i gymet. Om man har sådana där löjliga träningshandskar. Jag, menar är du inte sjukt stor och vältränad så blir du patetisk med de där handskarna. Man måste göra medvetna val. Fan tänk efter före idioter.

Jag är så FRUKTANSVÄRT olycklig nu. Och så fruktanvärt lycklig.
Sa Olle Ljungström i dokumentären. Det där är knepigt tycker jag. Att inget är speciellt svart och vitt. Ibland är det jävligt befriande att bara se allting svart och vitt. Som här:



Det är liksom bara rent förakt, låten igenom. Det är fantastiskt.