Diskmaskin

Vi har en fungerande diskmaskin. Mest tack vara mitt hemmapillande med elen, om jag får säga det själv. Det är oerhört tillfredställande att sitta här vid datorn och lyssa på det härliga surrandet. Jag stoppade maskinen full nyss. Det kräver stor noggranhet, så att allt får plats. Matlådor, glas, bestick, tallrikar och kastrull. Underbart!

Jag har gråtit mycket på sistone. Okej, det där var en lögn. Jag har blivit tårögd, snarare. Det enda som framkallar dessa känslor hos mig nuförtiden är sport. Det har varit oerhört mycket sammanfattningar och gamla klipp på sistone. Svt hade ett nytt program med gamla avdankade sportstjärnor. Det var en lång sekvens som sammanfattade Thomas Wassbergs karriär. Mycket gåshud där. En dag var det program om våra tennisgiganter: Borg, Wilander och Edberg. Ännu mera gåshud. De visade även ett program om våra alpina giganter. Ingemar Stenmark, Pernilla Wiberg och Anja. På idrottsgalan var det ett klipp när Zetterberg scorar lite och sedan lyfter Stanley Cup. Och inte att förglömma, ett program om Stefan Holms karriär. Det är underligt att det kan framkalla sådana känslor. Jag var ju inte ens med på t ex Wassbergs tid. Nåja, jag vet att jag inte är ensam om det här fenomenet iaf.

Idag hade jag mycket föreläsningar. Från 8 till 17. På något sätt var det skönt. Jag har hunnit med mycket idag. Jag har spelat bandy, och ätit två middagar. Det är skönt att börja bygga en fungerande vardag igen. En nåt så när fungerande vardag. Hade fyra timmar industriell ekonomi idag. Anders Rosen, min gamla mattelärare skulle sagt att det var skit som "sånna där humanister håller på med". Jag är benägen att hålla med. Det intressanta är att dessa kurser har lite annorlunda föreläsare, inte sällan med rötterna i industrin. Den första gubben gav jag aldrig riktigt en chans. Mest för att han pratade om sånt jag redan visste. Han var civilingenjör och hade jobbat i industrin hela sitt liv, för att avsluta sina sista 10 år som föreläsare.

Den andra killen verkade ha många järn i elden. Han var civilingenjör, hade doktorerat, jobbat på företag, startat företag och jobbat på regeringskansliet, och sedan blivit lärare igen. Han var oerhört duktig. Tyvärr tycker jag inte sånt där är så intressant. Jag och Lina ägnade halva hans föreläsning åt att konstatera att han va gay. Han var så löjlig och verkade tycka han var rolig. Raka motsatsen till de torra professorer vi brukar ha. Jag bestämde mig för att inte köpa hans koncept. Efter en stund insåg jag att hans koncept fungerade. Sen funderade jag en stund. Han var uppenbarligen en jävligt påläst kille, och dessutom erfaren. Det är klart att han vet att han är löjlig. Men det fungerar. Han har helt enkelt lite självdistans, för vår skull. Så enkelt är det ju. Ibland blir jag trött på mig själv. Alltid ska jag utgå från att jag är smartare och coolare än alla.

Jag har i mitt diskmaskinmys och bloggande lyckas: Bränna en kastrull ris, för att sedan konstatera att riset är slut. Då satte jag på pastavatten. Det glömde jag bort. Pappa kom nyss hem. Kastrullen var helt tom på vatten och på gång att börja avge ett rött sken. Så kan det gå.

Klart slut!