Loerdag

Elin ringde igår. Ville att jag skulle komma förbi Tranås-gatheringen ikwell. Verkar dock inte bli det. Känner inte direkt för att träffa folket, förutom Elin då. Får bli en annan gång. Istället lite pils hos Dick.

Pratade precis med Berg. De verkar ha en hyfsad lya i Surfers Paradise.
Min fot är svullen - YEAH!

Nu datalogi!
________________________________________________

Yo igen. En ganska skön dag idag faktiskt. Hyfsat mycket datalogi gjort. Känns ok, inte mer. Det löser sig nog. Såg precis "how to lose a guy in ten days". På TV4. Längesedan jag såg den. Jag blev totalt kär i Kate Hudson första gången kom jag ihåg. Jag hade iof redan en crush på henne efter Almost Famous. Hon är fan idealet på nåt sätt... Men "How to..." är annars ganska löjlig.

Har också smuttat lite whiskey och lyssnat Freddie Wadling. "Jag är monstret" blir bara bättre och bättre. Kolla bara första låten;
Drömmarna
Svarta träd i skogen blir soldater i en här
Och gula löv på marken blir skatten som vi stjäl
Och de gråa döda husen blir fängelset vi flyr
Och hela fula världen blir som ny

Om du tar mig med till drömmarnas land, du låter mig följa med på din axel
Om du tar mig med till drömmarnas land, jag kan väl få följa med på din axel

Om allt man inte väljer, men ändå tvingas ta
Om stoltheten jag sväljer för att klara varje dag
Och allt som jag ska gömma i mitt hjärta utav glas
Om allt det där ska rymmas går jag av

Så ta mig med till drömmarnas land, jag kan väl få följa med på din axel
Ta mig med till drömmarnas land, så kanske jag kan göra nått som är vackert
För dig och för mig
För dig och för mig

Det svider ju lite att säga att det är Jocke Berg som har skrivit den. Även han kan. Utan tvekan. Andra versen är helt fantastisk. Wadling liksom väser fram hela låten. Han sjunger så tyst. Man hör hans andetag. Det känns som att han pressar ur varje ord. Och hans röst. Så bräcklig, men ändå så stark. Så ljus och så mörk. Sedan ligger det något raspigt brus i bakgrunden. Som på en lite repig vinylskiva. Fast inte riktigt.

Wadling är en kille med hög autenticitet. Man tror på varje ord han sjunger, litar på hans röst. Den rösten vet mer om livet, döden och allt däremellan än den kanske skulle vilja. He´s been there. Det har inte Idol -Danny/Erik/Darin/Mattias/Markus/Amanda/Ola/Måns och allt vad dom heter varit. Inte heller Martin Stenmarck, även om han spelar mycket på sin "dark side" just nu, inte Patrik Isaksson, inte Andreas Johnson. Inte ens Tomas Andersson Wij. Inte Lars Winnerbäck, men han är kanske på väg dit. Det, mina vänner, är skillnaden. Förstå skillnaden. Jag tror inte på Patrik, det går inte tro på den fjanten. Jag tror på Freddie.

Om allt man inte väljer, men ändå tvingas ta
Om stoltheten jag sväljer för att klara varje dag
Och allt som jag ska gömma i mitt hjärta utav glas
Om allt det där ska rymmas går jag av