Förkylning

När jag vaknar på morgonen känns huvudet som en medicinboll. Jag hostar ett par gånger. Stora gula slembollar kommer upp. Jag snyter mig. Det gör ont i näsan och kommer lite blod. Maten smakar ingenting. Om jag skakar på huvudet gör det ont i tänderna för allt slem i mina bihålor. I skolan har jag huvudvärk. När jag böjer huvudet över vektoralgebran känns de som om nyllet ska rinna ut på bänken. Kanske borde ta några alvedon. Igår tog jag nässpray. Jag gillar inte sånt.

Det är tredje dagen med samma scenario. Ni behöver inte tycka synd om mig. Känn bara lite medlidande, är ni snälla.

Jag kände en gång en kille. Han var ungefär som alla andra, kanske något större och något stöddigare. Han var stark. Sen slutade han idrotta. Han blev en konstnärssjäl. Rökte pipa. Filosofierade över lyktstolpar. Kollade på udda filmer, lyssnade på udda musik. Började klä sig fult. Låtsades veta mer än han gjorde. Spelade ett skådespel. Han försvann, iaf ur min vänskapskrets. Men nu. Ett livstecken. Tack Facebook. Läste nyligen på en god väns "wall". Killen bor i London. Han sover i Hyde park. Han har inget pass, inga pengar, inga kontokort, inget id och inget jobb. Enligt honom själv. Han verkar dock ha tillgång till dator. Och han verkar nöjd med livet. Antar att det finns en djup bakomliggande tanke. Jag är förmodligen för trångsynt och dum för att förstå. Han heter John, förresten. Han får gärna stanna i Hyde Park för min del.

Tack!