Förmögenhetsskatt

Kära läsare,

Jag har steg för steg blivit lite av en sjöman. Nyss hemkommen efter en 72-timmars seglats från Neustadt till Lidingö. Min titel torde vara gast, och inte kapten. Det kunde varit värre (Läs sumprunkare). Nog om det.

Mauro har släppt en ny skiva, jag tycker att den är oerhört trevlig. Just nu lyssnar jag på Svante Thuresson och det, mina vänner, är inte heller dumt.

Jag har klurat en del på det här med förmögenhetsskatt. Många är dem som ganska enkelt avfärdar förmögenhetsskatt för att logiken inte går ihop - varför ska man betala skatt på kapital som redan är beskattat? Dessutom så innebär en förmögenhetsskatt att mycket kapital hamnar utomlands, vilket förstås är negativt. I sin senaste utformning innan den togs bort 2007 fanns dessutom mängder av undantag som innebar att de allra rikaste kom undan ändå, antagligen just eftersom man var mån om att kapitalet skulle stanna innanför gränserna. Jag är inte man nog att avgöra om det är hållbart eller inte med en förmögenhetsskatt eller hur en sådan skatt borde utformas, vad jag däremot skulle vilja klargöra är att skatten faktiskt går att försvara med logiska resonemang - åtminstonde ur ett fördelningspolitiskt perspektiv.

Man hör ofta från de som raljerar över förmögenhetsskattens idioti att folk har glömt bort att skatten betalas som en procentsats. 30% av en stor inkomst är förstås oerhört mycket mer än 30% av en liten inkomst. De rika betalar alltså redan mycket mer i skatt. Sanningen är ju förstås att det som är kvar av det beskattade beloppet också är mycket högre. Man kan lätt trolla bort sig själv genom att börja fundera i procent. Låt mig ta ett exempel:

Två personer investerar sin förmögenhet i aktier via en vanlig depå (alltså inte kapitalförsäkring). Pelle har 100 000 kr som han investerar och Walter har 1 000 000 kr som han investerar. Pelles förmögenhet uppgår alltså till 10 % av Walters förmögenhet. Låt oss nu anta att de båda har 10 % avkastning per år. Efter 25 år säljer de båda av sitt innehav och betalar kapitalskatt. Pelles förmögenhet är nu 753 955,3 kr och Walters 7 539 553 kr. Fortfarande, förstås, uppgår Pelles förmögenhet till 10 % av Walters förmögenhet. Men, och lyssna noga nu, den absoluta skillnaden mellan Pelles och Walters förmögenheter har ökat från 900 000 kr till 6 785 598 kr, alltså med 754 %.

Varför är då den absoluta skillnaden viktig? Deras relativa förmögenheter är ju oförändrade. Jo, allting som vi konsumerar, köper, gäller förstås absoluta belopp. Walter betalar ju inte 10 ggr mer för bensin, mjölk, kaffe eller snus bara för att han har 10 ggr större förmögenhet. Walter, som redan var rik, blir rikare. Lägg därtill att Walter förmodligen inte behöver ta lån och betala räntor för att köpa bil eller lägenhet. Och, det är klart att det ska vara så, den som är rik ska med all rätt kunna bli rikare, i de allra flesta fall handlar det ju om hårt jobb. Men det är inte orimlig, eller ologiskt, att Walter ska betala lite skatt på sin förmögenhet för att bromsa (inte stoppa) ökningen av den absoluta skillnaden mellan rika och fattiga.

Det helt enkelt inte samma förhållande mellan 700 000 och 7 000 000 som det är mellan 100 000 och 1 000 000, trots att procentsatsen är lika. På samma sätt är det en skillnad att i en hockymatch ligga under med 1-2 eller 4-8. Trots att det ena laget i båda fallen har gjort dubbelt så många mål som det andra. Den absoluta skillnaden är viktig!

Hur eller ens om en ny förmögenhetsskatt skall införas är förstås en svårare fråga att svara på. Om kapitalet försvinner från Sverige innebär det förstås minskade skatteintäkter. Ja, ingenting är svart eller vitt i den här världen...