Sommarpratare

Hej!

Idag har jag sovit länge, sprungit, ätit kålpudding, gjort våfflor, ätit våfflor och kollat på Michael Clayton.

Lyssnade på Winnerbäcks sommarprat från igår. Vet inte riktigt varför, blev väl lite nyfiken. Det var rätt intressant. Hur löjligt det än låter kände jag mig rätt träffad av det han talade om. I synnerhet när ämnet gled in på prestationsångest. Fantastiskt roligt litet exempel när han stod i kön till kassan på matbutiken. För övrigt kan jag inte låta bli att undra om han själv gjorde alla dialekttolkningar. I sådana fall är han en fantastisk imitatör. Han kanske till och med borde byta karriär, med tanke på skitsingeln han släppte senast. Man börjar lära sig sin Winnerbäck, och därför tar jag den där singeln med en nypa salt. Det är alltid så inför sommarturnéerna. Han krystar ur sig en singel eller en EP för att ha lite fräscha låtar att spela. 05, som för övrigt var sista gången jag såg honom, var det Stort Liv som kom. 06 var det väl Ingen soldat och Stockholms kyss som han bakade in i samlingsskivan...

Nåja, jag ska väl i ärlighetens namn säga att jag tar hela Lars Winnerbäck med en nypa salt nuförtiden. Men det var ett trevligt, och stundom rätt roligt sommarprat. Det finns givetvis att lyssna på sr.se, ligger upp i 30 dagar eller något. Jag tänker inte ge er länken, är för lat.

Nu ska jag sova.

Innan detta dock, en liten present. Den kanske sämsta text som någonsin gjorts på svenska. Sentimental (på ett dåligt sätt) och löjlig. Patrik Isaksson ute på väldigt djupt vatten. Han borde hålla sig till lättsmälta kärlekslåtar och låta de riktiga artisterna ta hand om resten. Alternativt kunde han flytta upp till Norrland, bo i en kåta, äta renkött och bespara svenska folket (åtminstone mig) sitt sorgliga artisteri.

1985
I lågans sken ser jag bilder av mig själv
Ljusa slitna jeans, en långhårig rebell
Min tonårsvärld var fylld med förortsromantik
Här fanns allt man kunde få och lite till
En sekund av mitt liv förevigad med polaroid
En tidsepok har sparats i mitt liv

Kom ge dom tiderna tillbaks
jag vill ha allt dom åren gav
Tröst och skratt var dina svar
När vi var oskiljaktiga
Och jag fick vara din vän
Snälla ta mig tillbaka till livet vi levde igen
1985

Du tog ett tåg och skulle åka någonstans
En arena fylldes, förväntningarna brann
På TV sa dom att han var en folkets man
Ut i luften sjöng han "We were born to run"
Alla minnen, alla år
har bleknat bort men satt sitt spår
Nu står jag här med drömmen från igår

Kom ge...

Patrik, Patrik...
Tjo!