Hej!
Äter vaniljglass med krossad choklad, dricker kaffe och lyssnar på Hunger Hotell. Känner mig märkligt lugn. Allt är under kontroll. Med allt menar jag det vardagliga; skola, tvätt, mat, sömn, öl, humör. Det känns som att vägen är rak.
Riga var ett äventyr. Trevligt att hänga lite med Slaktarn. Fredagkvällen blev en rysare. Efter att ha druckit öl på alla ställen vi passerade tänkte vi traska hemåt. Slaktarn gick bakom mig, kanske 15 meters avstånd. Det var lite dimmigt, jag vinglade på framåt. Kände mig lycklig och berusad. Sen vände jag mig om och Slaktarn var spårlöst försvunnen. Det är märkligt hur nykter man blir i en sån situation. Jag började skära av alla gator han kunde ha sprungit in på, helt utan resultat. Det var fantastiskt obehagligt. Jag menar, man kan ju inte bara gå upp i rök. Han försvann på kanske 7-8 sekunder. Gick tillbaka där jag senast såg honom. De höll på att restaurera ett hus där och av den anledningen var en del av gatan avspärrad. Det var ett två meter högt plåtstaket runt. Jag började klättra på staketet och ropa lite sporadiskt. En stor jävla vakt kom ut så jag vände mig om och traskade iväg. Började springa mot hostelet, dimmig som jag var blev det lite omvägar. Min telefon låg på rummet. Lyckades ringa och fick tag i Slaktarn.
Det visade sig att han hade, i sedvanlig Slaktarn-anda, rivit tag i ett tygstycke som hängde på plåstaketet. Det var en sån där varning-för-byggarbete-etc-skylt. Av tyg. Det blev en reva i tyget, varpå tidigare nämnda vakt öppnade staketet och släpade in Slaktarn till en barack. Där fick han sitta tills den korrupta polisen kom. Sedan fick han välja hur han ville göra. Följa med till stationen eller plocka fram plånboken. Enkelt val. 1500kr senare var han en fri man, dock något vilsen. Han lyckades hitta till Daugava där jag mötte upp honom.
Vill poängtera att den här upplevelsen vad minst lika jävlig för mig som för honom. Det var som en dålig skräckfilm, ena sekunden var han där och den andra borta. Massa tankar började cirkulera i skallen.
Hur fan kunde jag tappa bort honom. Hur fan kunde jag gå 15m framför. Hur ska en full Slaktarn med universums sämsta lokalsinne ha en rimlig chans att hitta tillbaka. Tänk om han dör. Jag måste ringa hans mor. Vad är hans hemnummer? 159-vadå. Fan. Fan. Fan.
Vi tog oss till hostelet och sänkte varsin öl tillsammans med Nacho-chips och dipp. Jag stal mycket dipp. En förpackning var för liten. Sedan kände jag mig jättefull. Jag somnade gott.
På lördag är det julbord. Imorgon ska jag träffa min kusin och ta en öl. Det är väl lägesrapporten. Jag funderar för övrigt på en sak. Om någon läser det här, om någon vet, tell me. Stavas det Fouriertransform eller fouriertransform. Gemen eller versal. Fourier var ju en snubbe. Men Fouriertransform är en matematisk operation. Jaja.
Det här blev ett informativt snarare än roligt inlägg. Förlåt. Man kan inte prestera jämt.
Adjö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


3 kommentarer:
Liten bokstav. Alla namn på teorier stavas med liten bokstav, även om de är döpta efter en person. Det är bara egennamn som ska ha versal.
Så svenskläraraktig har jag inte varit på ganska länge :)
Tack för svaret. Bra att ha en svenskalärare som läser :) Det verkar dock som att vår professor föredrar stor bokstav i sin litteratur. Matematikprofessorer är dock inte att lita på. Avsaknaden av konventioner när det gäller ex. beteckningar är påtaglig. De verkar använda lite vad de känner för i sina texter.
Det är lite frustrerande att vara den som vet sånt där, eller i alla fall är nördig nog att ha reda på vad det står i svenska akademiens språklära, eftersom ganska många ganska duktiga akademiker gör ganska många fel. En återkommande stor bokstav kan verkligen sänka en text...
Skicka en kommentar